Den första rösten

För länge sedan, innan elementen hade förbundit sig med ultiméerna, efter Det Blommande Folkets fall, så hade ultiméerna skyddsandar. Dessa var skärvor av elementen, som fötts genom att deras spillda flammor, droppar, och dylikt, band sig fast vid djur, som sedan infångades av ultiméerna och bands vid en nyfödd som en livets följeslagare. Denna ritual var en som började vid gränserna av Qareen, där invånarna föddes med naturliga följeslagare.

Detta var en vanlig process även i den by där Eilar föddes. Då hennes mor var sjuk och svag sedan barnsben, så tänkte hennes familj att fler skyddsandar behövdes, för en säker och lyckad förlossning. De fångade fyra djur, en hare, en ödla, en örn, och en räv, alla med, inom lokala folktron, förmågan att skänka hälsa och visdom. Dessa djur sattes i en cirkel, ritualen som vanligtvis band enbart ett djur utsträckt för att istället inkludera fyra på en gång. Detta gjorde så att djuren blev underligt ihopsatta till en mystisk, skräckinjagande varelse. Dock så visade det sig att denna varelse blivit bunden på ett helt nytt sätt till den nyfödda Eilar; hon kände samma smärta som varelsen gjorde, och i ett försök att skydda både sig själv och barnet, så dök varelsen på barnet, och slukade det. Dess päls spräcktes, och barnet föddes åter, markeringar över kroppen. Hon var helt medveten om vad som hänt, och kom att minnas denna händelse som om den hände samma dag.

Det visade sig att, möjligtvis genom denna händelse, hon kunde kommunicera direkt med elementen, att hon kunde använda deras förmågor. Detta skapade en kult i hennes by, vilken, vid födslar av andra barn med liknande markeringar och krafter, växte till att dessa personer kallades för Elementens Röster, och de blev en integral del av kontinentens elementsdyrkan.