Trinsynoden

Där Minnaren vakar över minnet och Drejaren vakar över handlingen, där verkar Trinsynoden – den heliga lärans vässade egg. Trinsynoden är den institution inom Tre's lära som vakar över trosrenhet och motverkar kätteri. Officiellt är den ett råd av fromma väktare. I praktiken är den fruktad som en andlig inkvisition, Mandraks brutala domstol mot själens avvikelse. Synodens främsta uppgift är att finna, rannsaka och utplåna kätteri. Det sägs att synodens tjänare inte bara lyssnar till bekännelser i biktens mörker, utan även i mardrömmens skuldtyngda mumlande. Deras agenter, kallade inkvisitorer, rör sig som skuggor genom tempel, tavernor och ämbetshus, alltid vaksamma för tecken på villfarelse: ett felciterat skriftord, ett förbisett mässmoment, en alltför kreativ tolkning av Drömmarens visdom.

Den som blir kallad inför Synodens domhallar svarar inför dommarna, synodens äldsta och mest respekterade medelemmar, läran i dess mest skoningslösa gestalt. De tre frågorna som ställs varje anklagad är:

1. Vad har du tänkt som borde förbli otänkt?
2. Vad har du sagt som inte speglar de Tre?
3. Vem viskade i ditt öra, och varför?

Angiveri är inte bara tillåtet i Mandrak, det är en dygd. Att föra en broders synd inför synoden är en gärning som likställs med en pilgrimsfärd eller helig fasta. Barn som angivit sina föräldrar har i undantagsfall upphöjts till Blomstrande tjänare, ett hedersnamn i den drakiska kyrkan.

Synoden verkar i skymning och eld. De dömer inte alltid till döden, men ingen lämnar deras domstolar opåverkad. De troende fruktar dem, men älskar vad de skyddar: ett oförvanskat, oförändrat ljus från Treenigheten själv.

I den leariska tron är rättroheten inte bara en personlig angelägenhet, utan en nödvändighet för världens fullbordan. När ordet inte räcker, då verkar Synoden med det andra av Drejarens gåvor: prövningen genom lidande.

De som inte vill omvändas genom bön, fasta och undervisning, får erfara plågande utan dess like. Inkvisitorerna själva ser detta dock inte som en straffdom, utan som ett heligt kall: att tvinga själen in på väven när den själv inte finner tråden. En själ som lider i detta liv, kan ännu räddas i nästa.

Synodens mest hängivna inkvistatorer bär därför titeln hederstiteln Brännare och deras gärning beskrivs som att flamma för de vilsegångna. En Brännares dom slutar ofta i eld, men detta är en rening, inte ett utplånande. Den som bränns som kättare får sin själ lossriven från sin felaktiga väv och ges, enligt tron, möjlighet till omvävning i nästa liv.

En vanlig synodisk välsignelse, ofta viskad i örat på en dömd före domen verkställs, lyder: ”Må Drejaren finna dig i glöden, där du ännu kan formas om.”

"Den som döljer mörker i sitt hjärta, skall finna sig genomlyst av vår flamma." – Utdrag ur Synodens edsbok, andra stycket