Slaveri

Slaveri i Erydor är inte ett system, det är en självklarhet för de som föddes ovanför kedjorna. Det är inte bara ett ekonomiskt maskineri utan det är en kulturell konstruktion, formad genom århundraden av ideologi, religion och social kod.
Den växte ur Albareths konservativa strukturer och Nouvellecours aristokratiska förfining, där arbetskraft, blodslinjer och socialt värde alltid mätts i kontroll. Och även om världen förändras, så bär de styrande fortfarande på tron att vissa är födda för att bära, andra för att bli burna.

Idag lever systemet kvar i plantagerna, fabrikerna, hushållen och teatrarna. I vissa delar av Erydor kallas det fortfarande "ädel arbetskraft". I andra används ord som “tjänare”, “tillgång”, eller “andelar”...men det är samma kedja, bara med annan slips.

Slaverikulturen är byggd på skiktad hierarki och normaliserad kontroll, där moral är en konstruktion som alltid gynnar makten.

• Blod avgör värde. En slav född av slav är “renare” än en slav som blivit det genom skuld, exil eller krig.
• Tystnad är beundransvärt. En slav som inte syns eller hörs anses välutbildad.
• Skönhet förhöjer priset. Slavhandeln är inte bara arbete, det är estetik, dominans och prestige.
• Familjer har rätt till sina tillgångars barn. Föds du i kedjor, är det naturligt att du bär dem vidare.
• Slaveri är inte alltid straff. Det är lösning. Många ser det som väg till frälsning. “Tänk, de kunde ju varit döda.”
• Att ifrågasätta slaveri öppet är att ifrågasätta ordningen.

Hur man bemöter, tilltalar och “hanterar” slavar är en hel vetenskap i överklassen.

• Du tilltalar aldrig en slav vid namn i offentliga sammanhang. Istället används termer som “flickan”, “tillgången”, “den röda” (för klädsel), eller enbart deras ägare.
  Exempel: “Hämtas Madame Devereauxs flicka, den ljushåriga.”
• Du förväntas aldrig fråga om en slav har det bra. Det är en förolämpning mot ägaren, som att antyda att de behandlar dem illa.
• Slavar går alltid tre steg bakom. Även vid regn eller sjukdom. Undantag görs enbart vid festlig procession då de bär ljus, blommor, eller smycken.
• Vid middagar används slavar ofta som dekoration. Stillastående, utsmyckade, med ögon riktade neråt. Det anses “förfina atmosfären.”

• “Brevbandet” – Ett tygband som knyts runt slavens handled, fot eller hals med ägarens initialer. Detta sker ofta inför större högtider. Det är både symbol för lojalitet och en påminnelse om skuld.

För slavar i Erydor är döden ofta tyst och opersonlig, men aldrig meningslös.

Elitens syn:

• Inga officiella begravningar. Döda slavar betraktas som förbrukade tillgångar. Kroppar bränns eller dumpas anonymt. Ibland som gödsel, ibland som "rituell återgång till marken."
• Vissa hushåll använder döda slavar i “spirituell konst”, där benen bevaras i väggar, smycken eller som “påminnelse om lojalitet”.

Slavarnas egna ritualer (i hemlighet):

• Jordstrykning – De närmsta vännerna till den döda samlar jord från platsen där de dog, och gnider den över sina bröstkorgar i tystnad.
• "Tre knackningar" – En hemlig sorgehälsning där man knackar tre gånger på trä, sten eller sin egen bröstkorg. Det betyder: “Jag minns dig. Jag bär dig.”

• Att säga sitt eget namn högt. I vissa hushåll får slavar inte referera till sig själva alls, bara som “denna” eller “jag”. Att säga sitt namn ses som en akt av självägande.
• Att titta en ägare i ögonen. I många regioner är det en bestraffningsbar handling. Det tolkas som uppror.
• Att föda barn utan tillstånd. Många slavägare ser oplanerade graviditeter som stöld av resurser.
• Att lära sig läsa eller skriva. Vissa regioner anser att alfabetet är “ägarens rättighet”.
• Att bära skor utan tillåtelse. Skor symboliserar fri rörlighet – slavar som bär dem utan godkännande anses hotfulla.

Där slaveriet har tystat röster, har myterna fortsatt tala.

• “Hangeroth” – Det sägs att hon föddes i bojor, men krossade dem med sina bara händer. Att hon sprang genom lågorna från en brinnande plantage, bar tio barn på ryggen och en kedja i munnen, och ändå tog sig ut.
  Att hon slaktade sina ägare med samma verktyg de tvingade henne att arbeta med. Att hon sedan försvann, men aldrig dog.
  Hon är Erydors dinosauriekvinna, ett levande sår och ett hopp.
  En modersgestalt för varje slav som vaknar kallsvettig och undrar om det någonsin tar slut. Det sägs att när natten är som mörkast, och andarna är som stillast, då kan man höra hennes steg.
• “Jasper Trévoux” – Han är inte bara en frihetskämpe, nej, han är en levande legend. De säger att han kan tala till en slav med blicken och få dem att resa sig.
  Att hans städer aldrig bränns, för att själva marken där han bygger vägrar förråda honom. Att han känner till varje slavnamn som glömts, och att han skriver ner dem i hemlighet, för att de aldrig ska dö.
• “Stjärnkon” – En vit ko med gyllene horn, som dyker upp för slavar som funderar på att fly. Följ henne, och du hittar frihet. Gå emot henne, och du fastnar för evigt.
• “Kedjornas Röst” – En ande som viskar genom gnisslande kedjor. Ibland varnar den. Ibland tröstar den. Ibland, bara... påminner om att du lever.