Bipolär sjukdom, Typ 2

Vad som orsakar bipolär sjukdom är fortfarande i stort sett okänt. Det är dock känt att sjukdomen är ärftligt och att ärftlig belastning är den viktigaste riskfaktorn för att utveckla bipolär sjukdom.

Förmodligen är flera gener inblandade vid utvecklingen av bipolär sjukdom. De påverkar tillverkningen och omsättningen av viktiga proteiner i hjärnans celler. En ökad känslighet i dessa system gör att man löper en förhöjd risk att få sjukdomen vid yttre påfrestningar. Därmed har även miljön betydelse.

Maniska och överaktiva perioder

Vid de maniska perioderna är det vanligt att man är överdrivet upprymd, intensiv och överaktiv och har ett extremt stort självförtroende.
Ofta behöver man väldigt lite sömn under de här perioderna. Mani och hypomani kan leda till att man förlorar omdömet och blir impulsiv och gör saker som får mer eller mindre allvarliga konsekvenser.

De maniska perioderna får ofta konsekvenser för arbete, relationer och ekonomi. Efter en manisk period kan man ångra saker man sagt och gjort, vilket kan kännas tungt.

Hypomani är en lindrigare form av mani där de överaktiva symtomen är lindrigare. Man kan vara mer energisk, kreativ och positiv än vanligt men beteendet leder sällan till konflikter eller får allvarligare följder. Ett vanligt första symtom är att man behöver sova mindre.

Depressiva och lågaktiva perioder

Under de depressiva perioderna är man i stället nedstämd, håglös och har brist på energi. Nu kan till och med de vardagliga sysslorna kännas tunga. Det kan vara svårt att ta tag i saker och att koncentrera sig.

Självkänslan kan vara låg och det är vanligt att känna skuld och skam och ha ångest. Under den här fasen kan man även ha tankar om att skada sig själv eller att avsluta sitt liv. Det är viktigt att man får hjälp om man har sådana tankar.

Vanföreställningar

Vid både kraftig mani och depression kan man få vanföreställningar som innebär att man uppfattar verkligheten annorlunda. Det kallas även psykos.

Psykotiska symtom i samband med mani kan exempelvis innebära att man tror att man kan lösa världsproblem och vid depression att man är förföljd eller utsatt för förtal.

Det är viktigt att man får behandling i ett tidigt skede eftersom sjukdomen annars kan medföra stora sociala och medicinska påfrestningar.

Mediciner och psykoterapi bidrar ofta till att svängningarna i humöret minskar och att man slipper återfall.

Litium är en effektiv behandling av sjukdomen och litium är fortfarande den mest effektiva och mest använda behandlingen. Tyvärr är litiumbehandling behäftat med en rad biverkningar och är effektivt endast för en del av patienterna. På grund av detta har på senare tid även så kallade antipsykotiska medel fått en plats i behandlingen. Även Lamotrigin är en vanlig behandling.

Ibland kan symtomen vid både mani och depression bli så allvarliga att man behöver vård på sjukhus. Vid depression kan det röra sig om svårigheter att klara vanligtvis enkla uppgifter.

I mycket svåra fall är risken för självmord stor. Vid mani kan det handla om att om att man blir så uppjagad och aggressiv att man blir farlig för sig själv eller andra.