Världen, Etuna och Människorna

Efter att Shaide var besegrad av Zaies och Lethria med hjälp av ljussvärdet så fall världen tyst. Förtvivlans vindar hade dämpats, världen var mörk. Det var en tom tavla, redo att fyllas med under. Det första de gjorde var att bryta ljussvärdet, de spridde ut alla skärvorna i mörkret och de blev stjärnor.   Nu med lite ljus började de skulpterade ting från intet. Det fanns Ljus och mörker, nu skapade de eld, vind, vatten och jord. Från dessa element skapades skogar, floder, berg och allt annat i världen. Som en konsekvens av de olika sakernas egenheter skapades då även värme och kyla.   Men trots stjärnorna var världen ändå mörk. Lethria och Zaies hade farhågor att Shaide skulle kunna återvända. De plockade ner några stjärnor och i några få stunder var världen mörkare. Sedan skapade solen med hjälå av stjärnornas ljus och eldens värme.   Men i denna korta stund av mörker kunde Shaide återvända. På kanten av den värld som gudarna skapat. Längst bort från solen, skapade han sitt rike. Men han kunde inte göra något åt världen så länge den låg i ljus, även förtvivlans vindar var förhindrade.   Så Shaide kunde endast smida planer medan han såg på världen. I världen vandrade Zaies och Lethria i vällust. De skapade nytt efter behag och skulpterade världen till exakt det de tyckte den skulle vara. Var och varje växt, varje träd, berg och å och allt annat svor sin lydnad inför gudarna. De enda som inte svor detta var skuggorna, ty solen sökte deras förintelse.   I en tiodag så fortsatte denna process av Sedan var världen klar.   Men ännu var det något som saknades. Lethria och Zaies var för betyngda av skuggornas svek och Shaide potentiella återkomst att kunna njuta av deras skapelse. De bestämmde sig då för att skapa någon som kunde just det. Någon som kunde uppleva världen utan ångest.   En dags handling och två års och tre tiodagar väntan senare skapades det första barnet som fick namn Etuna. Precis som Lethria och Zaies ville var hon en obetyngad varelse. Hon fröjdades till dess fullo i världen och utforskade varje skrymsle och vrå.    Men en dag bekände Etuna något till Zaies och Lethria. Hon kände sig ensam. Förvisso kunde gräset prata med henne men de var så enkla, och jakarna för envisa. Hon hade faktiskt försökt prata med alla och de enda som var intressanta var skuggorna. Lethria och Zaies fasade över detta. De var rädda för att Etuna skulle lockas till Shaide sida av skuggorna. Men hur skulle de hindra någon från att lockas till skuggorna. De behövde väktare av något slag.   För denna väktare roll skapades ett sorts djur i efterliknad till Zaies och Lethria. Detta djur kallades människa. Nu hade Etuna någon hon kunde prata och leka med. Men än så var inte världen säker. I sina skuggor smidde Shaide planer på hämnd.